Min pappa är 15 procent invalid...

... och jag är bara 8 procent invalid. Jag tycker det är helt fantastiskt!

När min sjukdom diagnostiserades var jag försäkrad hos Trygg Hansa – Trygga Barn. En försäkring som tecknas av föräldrarna och gäller till och med det att man fyller 25 år.
I september förra året var det två år sedan jag fick min diagnos fastställd och Trygg Hansa bestämde sig då för att betala ut en summa utifrån något medicinskt underlag som sa att de som har Addisons sjukdom är 8 procent medicinskt invalida – varken mer eller mindre tydligen.

I mitt fall resulterade detta i en engångssumma på knappt 120 000 kronor. Det låter mycket men för att sätta det i ett perspektiv: Om jag lever i 50 år till är det i runda slängar 2 000 kronor per år. Det täcker i dagsläget nätt och jämnt medicin- och läkarkostnader, förutsatt att jag håller mig frisk och inte blir inlagd.

I dag ringde jag för att upplysa försäkringsbolaget om mitt missnöje. Svaret jag fick var att de utgick från en tabell framställd av medicinska rådgivare som sade att det var så med Addisons sjukdom, punkt. När det gäller vissa andra sjukdomar finns det en spännvid mellan till exempel 10-15 procent. Har man blivit bedömd som 12 procent har man då en möjlighet att få det omprövat, men med Addisons sjukdom gäller inte det. Man kan varken vara mer eller mindre sjuk, och nej, det är förvisso sant.

Under mitt samtal med handläggaren fick jag en ingivelse och frågade hur många procent medicinskt invalid en person med diabetes anses vara. Kvinnan jag talade med kollade upp detta och konstaterade: 15 procent!

Min pappa som är diabetiker och får sitt insulin gratis. Han som har en sjukdom som alla har hört talas om – han är nästan dubbelt så medicinskt invalid som jag är!

Är det bara jag som tycker att detta är fantastiskt?

Ha det gott...

Ett nytt år…

Gott nytt år på Er kära bloggläsare!f

Årets första dag är sedan några timmar till ända och jag har redan hunnit med att arbeta dryga åtta timmar. I morgon är det samma visa igen.
För min del blir det inga nyårslöften, fastän jag kanske borde. Jag har tidigare skrivit att jag inte lovar något som kanske kan vara svårt att hålla då det innebär en extra stressfaktor.

Tyvärr har jag lyckats försätta mig i en något prekär situation då jag jobbat sent och över så många kvällar de senaste veckorna att jag inte hunnit till Apoteket för att beställa medicin innan de stängt. Nu tog jag mig ändå dit dagen innan nyårsafton och de  tror att de har medicinen hemma i morgon eftermiddag. Det är riktigt bra och jag hoppas att det verkligen blir så för annars vet jag inte vad jag gör. Om inget oförutsett inträffar har jag Hydrocortone så jag klarar mig till måndag morgon ungefär.
Det är en fruktansvärt dum situation att försätta sig i, jag bara poängterar det igen.

Nu ska jag sova och ladda för ännu en dag på jobbet, men nu är jag absolut inte den som klagar.
Med finanskriser och en sjunkande börs så är inte jag heller oberörd. Lugnare tider är nog att vänta. Både jag och min sambo, som även han arbetar på samma tidning, varslades för drygt en månad sedan.
Lägga alla ägg i samma korg – mycket smart av oss…

God fortsättning så syns vi nog är snart igen.

RSS 2.0