Alla hjärtans dag?
Alla hjärtans dag? Nja, inte för alla kanske... Jag och P träffades ungefär 35 minuter under gårdagen. Han började jobba klockan 8 på tidningen. Jag började på redigeringen på samma tidningen klockan 15. P kom förbi och sa hejdå innan han åkte hem vid 17. Jag jobbade vidare, packade ihop och åkte hem vid strax efter 23. Så vid 23.30 igår kom jag hem, utsvulten och uppe i varv. Jag slängde i mig en microtallrik och sedan var Alla hjärtans dag över för i år.
Missförstå mig rätt, för jag klagar inte - det gör jag absolut inte! Till att börja med är det inte alla som har ett arbete att gå till (jag har tre). Sedan är det inte heller alla förunnat att ha någon att fira Alla hjärtans dag med... Kanske borde man under dagar som den igår, istället för att klaga, tänka på dem som säkert känner sig extra eländiga och ensamma. Framför allt tror jag det är viktigt att vara tacksam för det man har.
Personligen försöker jag vara tacksam för det som man så lätt tar för givet här i livet. Men det kan vara svårt, jag minns all den tacksamhet jag upplevde när jag kom ut från sjukhuset efter att nästan dött på IVA. Det jag idag tycker är svårt att handskas med är att jag får svårare och svårare att hitta tillbaka till glädjen och känslan över det lilla i livet.
Ofta kommer jag på mig själv med att klaga över saker jag inte kan påverka eller sådant som inte förtjänar energin av ett klagaomål. Jag antar att det handlar om att försöka arbeta med sig själv...
Nu ska jag göra mig klar för ännu en dag på redigeringen, det är något som är riktigt roligt och som jag definitivt inte kommer klaga på!
Ha en bra dag!
Missförstå mig rätt, för jag klagar inte - det gör jag absolut inte! Till att börja med är det inte alla som har ett arbete att gå till (jag har tre). Sedan är det inte heller alla förunnat att ha någon att fira Alla hjärtans dag med... Kanske borde man under dagar som den igår, istället för att klaga, tänka på dem som säkert känner sig extra eländiga och ensamma. Framför allt tror jag det är viktigt att vara tacksam för det man har.
Personligen försöker jag vara tacksam för det som man så lätt tar för givet här i livet. Men det kan vara svårt, jag minns all den tacksamhet jag upplevde när jag kom ut från sjukhuset efter att nästan dött på IVA. Det jag idag tycker är svårt att handskas med är att jag får svårare och svårare att hitta tillbaka till glädjen och känslan över det lilla i livet.
Ofta kommer jag på mig själv med att klaga över saker jag inte kan påverka eller sådant som inte förtjänar energin av ett klagaomål. Jag antar att det handlar om att försöka arbeta med sig själv...
Nu ska jag göra mig klar för ännu en dag på redigeringen, det är något som är riktigt roligt och som jag definitivt inte kommer klaga på!
Ha en bra dag!
Vart tog min läkare vägen?
Ähh, Leno är slut nu. Jag kan lika gärna blogga ett inlägg till, om inte annat för alla inlägg som inte riktigt blivit av på sistone.
Det här inlägget törs jag knappt skriva, då det känns som om min läkare kommer ge livstecken ifrån sig bara för att jag sätter mina funderingar på pränt... För att förtydliga mig: När jag låg inlagd i slutet av sommaren, för min addisonkris i samband med den där infektionen de aldrig listade ut vad det var för något, var min ordinarie läkare på semester. När han återkom från semestern talades vi vid på telefon och han sa åt mig att återigen försöka byta till Hydrocortone. Samtidigt sa han att han att vi skulle försöka boka in en kontroll någon gång under hösten (minns inte riktigt när).
Nu är det februari och jag har fortfarande inte hört något. Men missförstå mig rätt för jag klagar verkligen inte! Förutom förkylningen mår jag som jag skrivit i något tidigare blogginlägg toppen och varje gång jag ska in på kontroll så envisas de ju med provtagning. Vilket innebär nålar i venerna - vilket är bland det värsta jag vet!
Så just nu när allting är bra så saknar jag inte min läkare speciellt mycket. Risken är dock överhängande att min farmor (som också har samma läkare) inte kan knipa igen sin mun när hon ska dit nästa vecka. Känner jag min farmor rätt så kommer hon säkert grilla min stackars läkare om orsakerna till att jag inte fått någon kallelse.
Kanske är det så enkelt att jag missförstått det hela och det inte skulle vara någon kontroll i höstas? Jag hoppas att jag får vara frisk och slipper träffa dumma sköterskor med stooora heemska nåålar...
Nä, godnatt på Er!
Det här inlägget törs jag knappt skriva, då det känns som om min läkare kommer ge livstecken ifrån sig bara för att jag sätter mina funderingar på pränt... För att förtydliga mig: När jag låg inlagd i slutet av sommaren, för min addisonkris i samband med den där infektionen de aldrig listade ut vad det var för något, var min ordinarie läkare på semester. När han återkom från semestern talades vi vid på telefon och han sa åt mig att återigen försöka byta till Hydrocortone. Samtidigt sa han att han att vi skulle försöka boka in en kontroll någon gång under hösten (minns inte riktigt när).
Nu är det februari och jag har fortfarande inte hört något. Men missförstå mig rätt för jag klagar verkligen inte! Förutom förkylningen mår jag som jag skrivit i något tidigare blogginlägg toppen och varje gång jag ska in på kontroll så envisas de ju med provtagning. Vilket innebär nålar i venerna - vilket är bland det värsta jag vet!
Så just nu när allting är bra så saknar jag inte min läkare speciellt mycket. Risken är dock överhängande att min farmor (som också har samma läkare) inte kan knipa igen sin mun när hon ska dit nästa vecka. Känner jag min farmor rätt så kommer hon säkert grilla min stackars läkare om orsakerna till att jag inte fått någon kallelse.
Kanske är det så enkelt att jag missförstått det hela och det inte skulle vara någon kontroll i höstas? Jag hoppas att jag får vara frisk och slipper träffa dumma sköterskor med stooora heemska nåålar...
Nä, godnatt på Er!
Ett, två, tre jobb...
Tji fick jag för rubriken till förra blogginlägget "Frisk som en nötkärna". Har varit förkyld en vecka nu och har sedan onsdag förra veckan legat 5mg plus på kortisonet. Men det känns som om den lilla ökningen har räckt för att hålla mig på benen.
För övrigt var det riktigt usel timing av mig att dra på mig en förkylning nu. Jag har nu skaffat mig ännu ett arbete som timvikarierande redigerare på en lokaltidning. Än så länge känns det lite rörigt med ännu en arbetsplats men det reder förhoppningsvis ut sig med tiden.
Till saken hör även att jag är en person som lider av näst intill extrem prestationsångest. Så varje arbete som jag inte till fullo behärskar gör mig nervös och stressad. Men som sagt hoppas jag att det ger sig med tiden. Mitt senaste tillskott i arbetsryggsäcken är i alla fall mycket utmanande och roligt, det går under sådana arbeten jag skulle kunna tänka mig att satsa på. Tyvärr innebär det mer sena kvällar och mindre tid med min sambo, men å andra sidan är jag ju en obotlig kvällsmänniska.
Nu ska Jay Leno få min fulla uppmärksamhet minuterna fram till jag går och lägger mig.
Ha det gott allihopa!
För övrigt var det riktigt usel timing av mig att dra på mig en förkylning nu. Jag har nu skaffat mig ännu ett arbete som timvikarierande redigerare på en lokaltidning. Än så länge känns det lite rörigt med ännu en arbetsplats men det reder förhoppningsvis ut sig med tiden.
Till saken hör även att jag är en person som lider av näst intill extrem prestationsångest. Så varje arbete som jag inte till fullo behärskar gör mig nervös och stressad. Men som sagt hoppas jag att det ger sig med tiden. Mitt senaste tillskott i arbetsryggsäcken är i alla fall mycket utmanande och roligt, det går under sådana arbeten jag skulle kunna tänka mig att satsa på. Tyvärr innebär det mer sena kvällar och mindre tid med min sambo, men å andra sidan är jag ju en obotlig kvällsmänniska.
Nu ska Jay Leno få min fulla uppmärksamhet minuterna fram till jag går och lägger mig.
Ha det gott allihopa!
