Att inte lova något...
Det är ett tips som egentligen är helt orelaterat till sjukdomsbilden utan kan vara till stor nytta för alla människor. Jag lovar nämligen väldigt lite. Visst, jag lovar mina arbetsgivare att jag ska komma och jobba, och gör sedan så. Men jag försöker att inte lova ut saker som jag inte måste. Har jag tänkt att besöka min mormor i helgen så säger jag ingenting förrän tidigast dagen innan. Jag kan ha ringt henne och hört vad de tänkt göra i helgen tidigare i veckan, men jag har inte lovat något. På så vis slipper man känna sig stressad och få dåligt samvete om det dyker upp något som man lär prioritera högre.
Sedan jag började lova andra så lite som möjligt har jag själv känt hur pressen minskat. Jag kan fråga P om vi ska åka iväg och besöka min mormor under helgen, visar det sig sedan att jag inte orkar så tror jag att han förstår det och mormor slipper bli besviken.
Att försöka undvika "måsten" i största möjliga utsträckning är nog ett gott recept på minskad stress tror jag. Nu ska jag pysa iväg till redigeringen och snickra ihop någon landsbygdssida.
Ha nu en trevlig fredagkväll kära bloggläsare!
Det låter sunt i mina öron.
Lova inte mer än nödvändigt, och minimera antalet "måsten".
Jag har haft en benägenhet att ta på mig lite mer än jag egentligen mått bra av, men jag har bättrat mig betydligt de senaste åren.
Ta det lugnt, och ha det gott!
Hej!
När du säger det så inser jag att jag gör exakt likadant! Jag försöker alltid att ha almanackan fri från så många måsten som möjligt. Det funkar rätt bra, tack vare att jag har en sambo som är exakt likadan. Fast visst, ibland kan det säkert göra en del sura när man hela tiden säger; vi hörs närmare, vi får se, vi bestämmer inget än... Men jag tror ändå att de flesta förstår innerst inne!
ha det gött!
/Karina
Lokesson: Japp, en ganska bra idé tycker jag=)
Katarina: Jag tror att de som står en nära och som bryr sig om en på riktigt kan ha överseende med att man inte vill lägga på sig någon stress.
Ha det bra=)
