On the road
Shopping nästa!
Trevlig helg på Er!
Hej, Lelle!
Har du inte hittat någon än med Addison? Jag har haft den i 8-9år nu, och inte förän ca 7-8mån sedan blev "binjurebarkinsuff" Addison. Inte för att min husläkare sa det, utan för att jag själv tog reda på vad denna sjukdom "binjureb.insuff" var för något. Ingen har under alla dessa år sagt hur viktigt det är att sköta om den, bara att jag ska höja dosen vid feber. Men inte att det var viktigt att ta den, och att man skulle ta en extra om man var osäker på om man tagit eller inte. Inte heller att man skulle ringa akuten om man fick slut på medicin över en helg. Sådna saker hade inte ens den Endokrinolog sagt, som upptäckte den. Så hos en sådan har jag bara varit 1-2ggr under alla dessa år.
David
Hej.Lelle! jag har haft addison i ett år och läser allt jag kommer åt. din sida var jätte bra,kännde igen mycke.mvh petra
David Karlsson: Hej David! Jag misstänker att det jag har läst om din historia (hur du aldrig fick reda på att det var addison du hade på addison.se), jag tycker det är hemskt, och framförallt farligt. Jag har aldrig träffat någon med addisons sjukdom i verkliga livet, det är bara här bakom dataskärmen som jag har kontakt med andra med diagnosen.
Du borde försöka få komma till en endokrinolog, jag menar, herregud...
-
Petra: Hej Petra! Tack för berömmet, det är kul om mina funderingar kan vara till någon nytta eller åtminstone lite slösurfning;)
Ha det bra!
Hej!
Kul att hitta fler med denna sjukdom :). Jag hittade hit via www.addison.se. Vi har just fått diagnosen på vår son så visst finns det fler i närheten utav dig.
MVH Jeanette
Jeanette: Tråkigt att er son har Addisons sjukdom. Men samtidigt kan det ofta vara skönt att få en diagnos och veta vad det är som är fel. Jag minns att jag var överlycklig att få veta att det inte bara var något som fanns i mitt huvud.
Har ni registrerat er i forumet på addison.se? Där finns mycket tips och stöd att få.
Ta hand om er!
Tjena Lelle! Tacka för en intressant blogg! Jag har haft Addison sedan 1981 och har känt mig ganska ensam om detta. Det är inte så ofta man träffar på folk som vet något om sjukdomen eller som har den. Jag blev väldigt rörd när du berättade om när du fick tillbaka aptiten efter din första kortisonbehandling. Det jag minns som en stor glädje. Var när jag fick min första behandling och fick tillbaka aptiten. Min syrra och hennes kille skjutsade mig till en korvkiosk. Jäklar vad gott det var med korv och pommes. Senare hamnade jag på en kräftfest, gissade om jag frossade! Äntligen kunde jag äta utan att spy upp allt. Jag är inte medlem men ska nog bli det. Har precis fått reda på att det finns en förening. Jag googlade på mitt nattskift på jobbet och fick nys på dig och föreningen. Tack så mycket för att du bjuder på dig själv! Tony
