Hemma...
Jag har ett hem (tror jag i alla fall?). Jag har ett ställe jag kan kalla för "hemma". P och jag bor numera tillsammans.
Det senaste året har jag varit skriven hos min pappa i Leksand men levt mitt liv i väskor och påsar och sovit hos olika vänner och familjemedlemmar. Att inte riktigt veta var man hör hemma kan vara ganska påfrestande. Att ha hela sitt vuxna liv magasinerat i flyttlådor. Missförstå mig rätt, jag har alltid och är alltid välkommen att bo hemma hos min käre far, men har man en gång flyttat hemifrån så är det ganska svårt att flytta tillbaka. Jag vet inte riktigt varför det är så?
Jag tror inte P förstår fullt ut vilket orosmoment han lyft från mina axlar genom att säga att jag kan bo tillsammans med honom, att han vill ha mig här och att jag kan säga att jag är "hemma". Mitt liv har blivit ett stort stressmoment fattigare och det har jag min underbara pojkvän att tacka för.
Midsommarafton firade vi uppe i Leksand på båtarna. Det blev ganska lugnt men ändå kom vi inte i säng förrän efter halv fem i morse. Dagen var stressig och jag kände mig helt ur fas när vi till slut kom till Leksand. När det var dags för 19.00-medicinen tog jag 10mg istället för mina numera vanliga 5mg. Jag piggnade till framåt 22-snåret.
Idag har jag däremot upptäckt att jag är väldigt svullen i ansiktet. Det märks att det är känsligt med kortisonet. Nu på kvällen tog jag 5mg som jag gjort de senaste veckorna och är vid det här laget ganska trött.
Hoppas Ni fick en bra midsommar kära bloggläsare!
Godnatt på Er!
Låter som du har haft en bra midsommar! Underbart att du och P har flyttat ihop så du slipper funderingarna på var du ska bo. Psykisk press är alltid jobbbig. Jo tack, midsommaren blev lugn här också pga allt regn.. eller monsunregn rättare sagt.
Att kortisonet har så snabb verkan.. du gör nog rätt i att minska det igen! Ha´re så jättebra :)
Låter som du har haft en bra midsommar! Underbart att du och P har flyttat ihop så du slipper funderingarna på var du ska bo. Psykisk press är alltid jobbbig. Jo tack, midsommaren blev lugn här också pga allt regn.. eller monsunregn rättare sagt.
Att kortisonet har så snabb verkan.. du gör nog rätt i att minska det igen! Ha´re så jättebra :)
Martin: Här regnade det inte på midsommarafton i alla fall... Och jag upplever den psykiska pressen som värre än stress i en arbetssituation till exempel. Den vet man är över när arbetsdagen är över. Trevlig fortsättning på sommaren=)
