Inget blod utan terapi
Hemma vid min dator 01.03 - natten mot 23 augusti
Nu var det ett tag sedan jag skrev ett vettigt inlägg här i bloggen och det finns inga garantier för att detta kommer bli vettigt heller. Hur som helst mår jag bättre den här veckan än förra, äter fortfarande ganska mycket kortison. Ska gå ner på normal dos i morgon om det går. Har jobbat sent några dagar och likaså i dag.
Just ja, ni kanske undrar över rubriken? Jag börjar så smått läka efter mina duster med sköterskor och nålar på lasarettet förra veckan. Som bekant är jag ju vansinnigt rädd för att bli stucken, vilket kan vara en smula besvärligt när man blir dålig. Det har gått i perioder men nu är det illa, i Falun räckte det med att jag såg provtagningsvagnen för att jag skulle börja gråta som ett barn. Sista morgonen blev riktigt traumatisk då den första sköterskan som stack lyckades spräcka kärlet i armvecket så att jag den senaste veckan sett ut som en nerdekad sprutnarkoman. Andra sköterskan stack med en butterfly i kärlet på handen och fick ut blod, men han glömde att ta blod till ett TSH-prov som var beställt dagen innan. Så två timmar senare kom en stackars sköterska och tyckte att hon skulle sticka mig igen - behöver jag närmare gå in på det hysteriska vansinnesutbrott jag fick? Nej, jag trodde väl inte det. Hon försökte också sticka med butterfly i handen men träffade inte rätt utan "harvade" omkring så jag verkligen kände nålen. Jag grät och skrek om och om att hon skulle sluta men det gjorde hon inte. Efter ett tag insåg hon väl att jag var för rädd och att det inte skulle komma något blod. Då gick hon och ringde till kem. lab. som kom ner och tog provet i fingertopparna på en gång.
Så nu strejkar jag - de får inget mer blod av mig förrän jag får en remiss på terapi. Det tänker jag säga till min läkare när han kommer tillbaka från sin semester. Jag kan inte ha det så här, jag vet att det är fullständigt ologiskt att vara så rädd men jag kan inte hjälpa det.
Min pappa summerade det ganska bra: "Du kan ju inte riskera livet för att du är så rädd att bli stucken att du inte söker vård när du blir akut sjuk".
Nej, det är ju sant...
Ha det så bra!
Nu var det ett tag sedan jag skrev ett vettigt inlägg här i bloggen och det finns inga garantier för att detta kommer bli vettigt heller. Hur som helst mår jag bättre den här veckan än förra, äter fortfarande ganska mycket kortison. Ska gå ner på normal dos i morgon om det går. Har jobbat sent några dagar och likaså i dag.
Just ja, ni kanske undrar över rubriken? Jag börjar så smått läka efter mina duster med sköterskor och nålar på lasarettet förra veckan. Som bekant är jag ju vansinnigt rädd för att bli stucken, vilket kan vara en smula besvärligt när man blir dålig. Det har gått i perioder men nu är det illa, i Falun räckte det med att jag såg provtagningsvagnen för att jag skulle börja gråta som ett barn. Sista morgonen blev riktigt traumatisk då den första sköterskan som stack lyckades spräcka kärlet i armvecket så att jag den senaste veckan sett ut som en nerdekad sprutnarkoman. Andra sköterskan stack med en butterfly i kärlet på handen och fick ut blod, men han glömde att ta blod till ett TSH-prov som var beställt dagen innan. Så två timmar senare kom en stackars sköterska och tyckte att hon skulle sticka mig igen - behöver jag närmare gå in på det hysteriska vansinnesutbrott jag fick? Nej, jag trodde väl inte det. Hon försökte också sticka med butterfly i handen men träffade inte rätt utan "harvade" omkring så jag verkligen kände nålen. Jag grät och skrek om och om att hon skulle sluta men det gjorde hon inte. Efter ett tag insåg hon väl att jag var för rädd och att det inte skulle komma något blod. Då gick hon och ringde till kem. lab. som kom ner och tog provet i fingertopparna på en gång.
Så nu strejkar jag - de får inget mer blod av mig förrän jag får en remiss på terapi. Det tänker jag säga till min läkare när han kommer tillbaka från sin semester. Jag kan inte ha det så här, jag vet att det är fullständigt ologiskt att vara så rädd men jag kan inte hjälpa det.
Min pappa summerade det ganska bra: "Du kan ju inte riskera livet för att du är så rädd att bli stucken att du inte söker vård när du blir akut sjuk".
Nej, det är ju sant...
Ha det så bra!
Kommentarer
Trackback
