Lelle om Addison

I Borlänge vid grabbens dator 02.28 - natten mot lördag 19 maj

Vilken stad! Hela resan var fantastisk - dock var den alldeles för kort. Vi såg många av de viktigaste turistattraktionerna som Colosseum, Forum Romanum, Pantheon, Fontana di Trevi, Spanska trappan, Piazza Navona och Vatikanstaten. Sedan kan man faktiskt fråga sig hur många kända byggnader, torg och fontäner man gick förbi utan att ha en aning om vad det var för något. Det är en extremt utsmyckad stad, mycket tanke lagd på de arkitektoniska detaljerna. Jag publicerade för en liten stund sedan ett inlägg om maten och vinet i min vanliga blogg och fler inlägg är på gång där med bilder och beskrivningar från resan. Det känns onödigt att göra dubbelt arbete utan jag länkar dit när det kommer något nytt om resan för de som är intresserade att läsa.

Jag mådde inte så bra i förra veckan innan vi åkte och blev av min läkare rådd att öka min kortisondos från 30mg till 50mg om dagen i en veckas tid så skulle jag nog må bättre. Sagt och gjort, visst mår jag bättre nu, men jag är fortfarande inte mig själv - humöret är fruktansvärt, jag står inte ut med mig själv och lider med P (grabben) som har fått stå ut med mina extrema humörsvängningar...

I alla fall så släppte det värsta (svimningsanfallen och skakningarna) och väl nere i Italien så mådde jag faktiskt riktigt bra (förutom humöret då). Jag har hört att de som har addison ofta är mycket känsliga för värme och funderade på hur jag skulle reagera i medelhavsklimatet. Jag vet att jag tidigare haft väldigt svårt för att bada bastu då jag känt obehag och nästan drabbats av panik. Det gick hur bra som helst, visst var det varmt och jag drack mycket mineralvatten med så hög natriumhalt jag kunde hitta (salt- och vätskebalansen), men jag led inte mer av värmen än P.

En annan sak som kom som en positiv överraskning för mig var att jag orkade så mycket. Vi åkte bara buss från flygplatsen till centralstationen och från centralstationen till flygplatsen. Överallt annars gick vi. Både söndag och måndag gick vi sju-åtta timmar per dag. Hade detta varit åren innan och fram till diagnosen hade det varit stört omöjligt. Jag hade lite känning av nacken och P fick bära min väska en del men i övrigt så gick det bra. Tidigare hade jag inte orkat med en bråkdel av det jag gjorde.

Något jag kände att jag var lite för feg för att prova var däremot den italienska glassen som annars är fantastiskt god. På söndagen köpte jag en glass och tog några tuggor men kände att det inte var värt risken att bli magsjuk - det ska tydligen kunna vara ganska mycket bakterier i dem. Men det är bara en parentes. Rom är en fantastisk stad och en plats som jag varmt kan rekommendera andra att besöka - den måste nästan besökas! Jag slängde en slant i Fontana di Trevi och hoppas att jag en gång ska återvända...

Har däremot en liten släng av insomnia ikväll, klockan är nu 03.02, det borde inte vara kortisonet - jag har sedan i onsdags ätit min vanliga dos på 30mg om dagen - men jag sover å andra sidan aldrig lika mycket nu som förr i tiden. Det kan ju bara vara positivt, man hinner ju göra så mycket mer om man inte sover så stor del av dygnet! Ska i alla fall göra ett försök att lägga huvudet på kudden men återkommer här i bloggen snart igen...

Godnatt på Er!