Bandagerad men infektionsfri...
Nu är det knappt två veckor sedan jag lättade på vikten några gram genom att skära av en bit av pekfingret. Jag har fortfarande fingret i ett stort och otympligt bandage men tack och lov så verkar det läka fint. Nu har sjukvården lämnat över ansvaret för omplåstring på undertecknad och det skulle jag vilja påstå att jag är måttligt road över. Igår kväll när jag satt och gjorde rent och plåstrade om blev jag först illamående och sedan så svimfärdig att jag fick avbryta och lägga mig på köksgolvet tills det slutade att snurra.
Vad gäller min kompis lillasyster som jag skrev om i ett tidigare inlägg så har hon ännu inte fått någon diagnos. Däremot har hon nu i veckan lämnat prov för att utesluta eller bekräfta addisons sjukdom. Hennes mamma lyckades genom ett brev till en läkare på vårdcentralen till slut ta sig runt den byråkrati och all stolthet som tyvärr finns inom sjukvården.
Provsvaret har ännu inte kommit och jag vet inte om man ska hoppas på ett negativt eller positivt svar. Givetvis önskar jag inte henne addisons sjukdom men samtidigt vet jag hur skönt det är att få veta vad som är fel när man mår så dåligt. Att slippa känna att man blir misstrodd och förklarad lat och arbetsovillig av sin omgivning. Jag återkommer om hur det går för henne när jag hör något mer.
Nu ska jag gå och lägga mig för att orka med arbetsbelastningen som julstressade kunder innebär på jobbet. Själv är jag nästan klar med julklapparna i alla fall.
Ha det gott kära bloggläsare!
Vad gäller min kompis lillasyster som jag skrev om i ett tidigare inlägg så har hon ännu inte fått någon diagnos. Däremot har hon nu i veckan lämnat prov för att utesluta eller bekräfta addisons sjukdom. Hennes mamma lyckades genom ett brev till en läkare på vårdcentralen till slut ta sig runt den byråkrati och all stolthet som tyvärr finns inom sjukvården.
Provsvaret har ännu inte kommit och jag vet inte om man ska hoppas på ett negativt eller positivt svar. Givetvis önskar jag inte henne addisons sjukdom men samtidigt vet jag hur skönt det är att få veta vad som är fel när man mår så dåligt. Att slippa känna att man blir misstrodd och förklarad lat och arbetsovillig av sin omgivning. Jag återkommer om hur det går för henne när jag hör något mer.
Nu ska jag gå och lägga mig för att orka med arbetsbelastningen som julstressade kunder innebär på jobbet. Själv är jag nästan klar med julklapparna i alla fall.
Ha det gott kära bloggläsare!
