Tuff natt, tuff helg...
Inatt har det varit ganska tufft, inte många timmars sömn. På lunchen idag ska jag ta prover inför läkarbesöket om knappt två veckor. Det är bara det lilla kruxet att jag är så vansinnigt rädd för sprutor och nålar. Som tur är har jag hittat en snäll sköterska på Leksands vårdcentral som sticker mig med "butterfly". Det är inte nål som man är van vid utan mer som en slang som sticks in i venen. Fördelen med en sådan är att det är lättare att få blod även om patienten blir så rädd att blodkärlen drar ihop sig. Jag håller tummarna för mig själv...
P åkte för en stund sedan till Växjö och blir borta till söndag. Vi har inte varit borta från varandra en enda dag sedan mars. Det känns konstigt. Han ska ner på fest med några kompisar från utbildningen i Vetlanda. Att det är hans ex-flickvän/vän/pluggpolare som har festen gör inte att det känns mindre konstigt direkt...
Jag har träffat henne en gång och hon verkar vara en go och trevlig tjej - inget ont så - det känns bara lite avigt att sitta hemma i hans lägenhet och titta på skarven i tapeten. Nej, skämt åsido, jag ska jobba i Leksand idag och på videon lördag, söndag och måndag kväll och ikväll efter jobbet ska jag nog ut och ta en öl med min bästa vän (F1). Han har lovat att ställa upp som sällskap och "tankeskingrare" under helgen. Är honom evigt tacksam.
Nu måste jag dra iväg till jobbet, kanske blir det någon timme övertid idag också? I tisdags blev det två och en halv och i onsdags fem och en halv, det vill säga jag var på jobbet i tretton timmar.
Nej, ha det bra så länge!
Oj, vad du jobbar. Bara du inte kör inte slut på dig själv.
Jag är faktiskt inte nål eller spruträdd, men jag är fruktansvärt svårstucken. Mina kärl är så tunna så det är svårt att få någonting från dem. Det brukar ofta sluta med att de får ta till just "butterfly" för att kunna få blod till alla prover de behöver. Jag brukar försöka säga det till dem på en gång, men de brukar ändå envisas med att prova på vanligt sätt först :-(
På tre veckor så är det dags för mig att ta nya prover + att göra en ny synactentest.
Anita: När jag låg inne i höstas i samband med att jag blev diagnostiserad fick de vid ett tillfälle söva mig för att flytta en venkanyl då de inte var säkra på att hjärtat klarade påfrestningen som kom ut av min rädsla. Likadant fick de ge mig lugnande för att ta ner mig på jorden igen efter ett misslyckat försök av en osäker sköterska några dagar senare... Nej, jag är vansinnigt rädd=( Det kommer ett blogginlägg om hur det gick nu i fredags snart.
Ha det så bra!
