Nattligt besök...
Hemma i Borlänge vid min dator 12.35 - måndag 23 juli
Jag har massor att göra innan jag ska till jobbet men jag orkar inte, annars hade jag kanske diskat eller något annat vettigt men det känns inte som en sådan dag idag bara... Tänkte istället berätta för er om en rolig incident som inträffade på Mora Lasarett när jag blev diagnostiserad med Addisons sjukdom i höstas.
Jag låg på intensiven de första fyra-fem dagarna men när läkarna kom på vad det var för fel och började ge mig kortison flyttade jag ner på Medicin avdelning 50. Där fick jag ett rum för två personer och snälla som de var lät de min pappa ta sängen bredvid så jag skulle slippa vara ensam.
Hur ska jag beskriva det här nu då? Min pappa hade sängen som låg närmast dörren och jag låg i den längst in i rummet. Alldeles utanför dörren till salen fanns en toalett. Det var kväll och jag och min pappa gick och lade oss. Ni vet hur de bäddar sjukhussängar? De viker runt lakanen runt madrassen så det blir som en sovsäck ungefär. Min pappa vek bara upp ett hörn och kröp ner. Jag antar att jag speedad på kortison låg och pratade en bra stund innan vi somnade.
Klockan kvart i tre på natten vaknar min pappa av att det är någon som står och rycker i lakanet som till störst del fortfarande är nerstoppat under madrassen. Han tror att det är jag som är dålig undrar varför jag inte kallat på nattsköterskan. När han sträcker ut handen och tänder lampan står det en stor gammal man i vit nattskjorta och håret spretandes åt alla håll böjd över honom. Min pappa finner sig snabbt och säger: "Men nu har du nog kommit fel". Varpå mannen ryggar tillbaka och börjar gå mot min säng och min pappa säger: "Nej, nej, där ligger det en tjej!" Vår nattgäst fastnar vid mitt sängbord där jag i vanlig ordning (eller är det oordning?) spridit ut mina sminkprylar och hårborstar. Jag vaknar med ett ryck när saker börjar flyga ner från bordet och får en smärre chock när jag ser mannen som ger ett minst sagt galet intryck.
Helt plötsligt kopplar det nog för mannen att han gått vilse och han säger: "Oj, oj, nu har jag nog kommit fel" och så lämnar han vårt rum. Jag och min pappa skrattar så vi vrider oss i sängarna, mycket av spänningarna som varit för att jag var sjuk släpper nog samtidigt och vi får knappt luft. Efter en stund, när vi lugnat oss, säger min pappa att han ska gå och lätta på trycket när han ändå är vaken. Så iförd bara kalsonger och sandaler öppnar han dörren och går ut från rummet. Nästan lika snabbt kommer han inflygande i rummet igen och kastar sig på sängen igen och exploderar återigen i skratt. Jag försöker få ur honom vad det är som hänt och efter ungefär fem minuter lyckas han berätta:
Han öppnar dörren och går ut från vårt rum och alldeles till vänster finns dörren till toaletten så han öppnar den och där inne med släckt lyse, ovanpå toalettlocket sitter vår nattlige besökare med armarna på handikappstöden. Min pappa reagerar som de flesta andra skulle göra om de springe på någon på toaletten; han rycker till samtidigt som han säger "Oj, ursäkta" och börjar stänga dörren. Då hör han innifrån mörkret på en smått underlig dialekt "Har dou kommit fel?" varpå min pappa med skrattet i halsen rusar in i vårt rum igen.
Efter att min käre far med andnöd efter skrattattackerna berättat vad som hänt ringer jag på nattsköterskan för att hon ska få hjälpa den uppenbarligen lite förvirrade mannen till sin sal. Helt plötsligt hör vi ett illvrål utanför vår dörr och en röst som säger "Ska du ge mig en hjärtattack eller?" Sköterskan har helt säker på att alla på avdelningen sover - förutom jag då som just larmat, så när hon är på väg in i vår sal blir hon givetvis livrädd när vår nattlige gäst slänger upp dörren till toaletten hon just ska passera. Nattsköterskan öppnar dörren till vår sal och frågar om vi behöver hjälp, jag förklarar snabbt att vi haft besök av mannen på toalettlocket och att han nog behöver lite assistans...
Med så mycket kortison i kroppen var det sedan omöjligt att somna om för min del, men det gav i alla fall oss och personalen på avdelningen ett gott skratt.
Ha det bra!
