Lelle om Addison

Det blev akuten en sväng i måndags. Det måste vara magsjuka jag hade i helgen trots att jag inte kräktes. I torsdag var det nämligen en kollega till mig som blev dålig på jobbet. Och på fredagskvällen började jag ju som P har skrivit att känna mig dålig.

På söndagen upptäckte jag att jag börjat svälla i vänster arm – antagligen vatten. Så i måndags morse åkte jag in. Vad det blev av det läkarbesöket vet jag inte. Jag kom in med magsjuka och gick hem med tabletter mot urinvägsinfektion... Det är som vanligt med vår svenska sjukvård. Jag försökte förklara för läkaren mina problem men han såg bara att jag hade urinvägsinfektion och struntade i resten. Less, orkade inte, åkte hem.

Senare på natten blev även P superdålig i magsjuka. Han fyllde dessutom 25 i måndags. Kul för honom...

Problemet som kvarstår nu när jag börjat bli lite piggare är att jag inte bara samlar vatten i vänster arm utan numera hela kroppen. Jag har inte längre några knän kvar. Jag är som en enda stor prinskorv. På tangentbordet slinter jag med fingrarna som är så tjocka att jag knappt kan styra dem och armarna kan jag knappt böja för det tar emot av all vätska.

Ringde i går till endokrinmottagningen på mitt lasarett. Min läkare har semester. Åter den 17 mars. Tvingade till mig att få tala med en annan läkare. Han kollade upp tidigare provsvar och sa att vi skulle kolla upp det här med struma igen. Han sa att man då kan svälla i kroppen.

Ärligt talat så skiter jag i vilket, bara jag får hjälp någon gång. Han skickar ut provtagningsettiketter så jag får gå till kemlab och lämna TSH -prov och lite annat (TSH var förhöjt sist min ordinarie läkare kollade). Vi får se hur det blir.

Jag har lovat att detta inte ska bli någon "bitter-blogg" men just nu får ni hålla till godo. Jag ÄR bitter, less och trött på det här.

Ha det gott alla kära läsare och hoppas ni får en trevlig fredagskväll!